Träningen går ut på att barfota på stranden ge järnet ca 250 m, vända tillbaka och efter 500 meter göra styrkeövningar som armhävningar, knäböj, utfall, sit-ups osv på bastmattan. Efter varje styrkeövningar blir det 500 m löpning igen, ny styrkeövning, löpning osv.
En väldigt behaglig form av träning som inte tar allt för lång tid, men ändå ger högpulsträning.
När jag kommer springandes på min 3:e runda inser jag att alla japanerna nyfiket har letat sig ner till stranden för en fotograferingssession. Vår intervallträning utvecklas nu till hinderbana då det gäller att ta sig förbi japaner, flip-flops, selfiepinnar och poser. De är så upptagna med sitt fotograferande, både självporträtt och gruppfoton, att de märker inte att tidvattnet är på väg upp. Så på långt håll när jag kommer springandes på min 4:e vända ser jag ju att vågen kommer nå upp till den prydliga raden av flip-flops. I nästa sekund sköljs upp mot 80 skor ut med vågen och det är först när skorna flyter runt omkring dem i vattenbrynet de inser vad som hänt. Jag kan inte låta bli att dra lite på munnen när jag passerar tumultet som bryter ut.
På tisdagen hyrde vi moppe och körde en knapp mil norrut upp till byn Bang Muang. I byns utkant passerade vi annansplantagen och jag förvånades återigen av hur små plantorna är som driver upp flera stora frukter.
Från Bang Munag tog vi och moppen longtailbåt över till vår favorit - ön Koh Kho Khao. Det är en riktig paradisö där lugnet verkligen råder. Några få hotell och restauranger, annars bara vit sandstrand mil efter mil.
Dagen tillbringades vid restaurangen Sun Beach. Absolut stillhet och tystnad, en spännande bok och svalkande bad som följdes av en god lunch. Vad mer kan man begära.
Ny ägare sedan sist och en enkel stranddusch hade installerats sedan förra året. Inget duschmunstycke här inte. En cocosnöt med massa hål i fick sköta spridningen av vattnet från slangen.
Framåt eftermiddagen körde vi norrut längs ön. Ödsliga vägar genom ett landskap som påminner om öländska allvaret. Ön består nästan enbart av sand och är näst intill platt. Då och då dyker en högre byggnad upp längs vägen. Det är skyddstorn för en eventuell tsunami och jag kan ju bara föreställa mig hur utsatta de var på den här ön 2004 när tsunamin slog till. Tornen är definitivt ett resultat av den.
Vi fortsatte vår resa och förvånades av denna skylt.
Först tolkar vi den som en varning för kor och att det finns en risk att de kliver ut i vägen och du krockar med dem. Men efter att studerat skylten närmre börjar vi ju fundera. Det ser ut som om kon välter bilen. Handlar varningen om att det finns ilskna kor som välter bilar?
Efter att ha stött på de första korna och sett deras horn bestämmer vi oss för att det nog är det senare.
Korna har alltid sällskap av en vit storkliknande fågel som ofta åker snålskjuts på kons rygg. Förmodligen lever de i någon form av symbios och drar nytta av varandra.
På vårt hotellområde pågår julförberedelserna för fullt. Det dekoreras och städas. Genom hotellområdet rinner en å och här pågår projektet med rädda ekosystemet i mangroveträsken. Över ån finns en bro och thailändarna har jobbat flitigt med att installera hundratals LED-ljusslingor i en båge över bron. Det har kopplats och virats intensivt flera dagar och häromkvällen var det klart och lamporna var tända. Att kliva över bron in i denna enorma ljustunnel kändes som att kliva in i en annan värld. Tusentals LED-lampor i alla regnbågens färger ledde oss över ån och ner till stranden för kvällens middag.
Eftersom vi i år valt att strunta i allt vad julfirande, julklappar och julstök heter får istället vår ledighet fokus på återhämtning, hälsa och motion. Strax innan vi åkte var jag på en friskvårdsföreläsning på jobbet där man talade om vikten av att sova ordentligt, hitta tid och sätt för återhämtning, att lägga fokus på kosten och motionen. I kosten ingick även alkoholen och där skall jag ju erkänna att det är svårt att motstå en och annan Singha i värmen.
Men sover gör vi som kungar i en gudomligt skön säng. Madrass och kuddar är helt fantastiska men sängen är 210 cm bred och mannen sa en kväll att jag får ju beställa färdtjänst om jag skall hitta bort till dig.
Nu hoppas jag verkligen att han menar taxi, för riktigt så gamla är vi väl inte riktigt ännu. :-)
Om det inte vore för att vi satt klockan på ringning på morgonen för att ta oss ut och träna, så vet jag inte hur länge vi sovit. Lugnt och tyst och tjocka mörkläggningsgardiner gör att sömnen blir optimal. Jag är så trött så jag knappt vet vad jag heter när jag vaknar. Dagens gapskratt uppstod idag på morgonen då vi kom ner på tennisbanan och jag skulle stoppa bollarna i byxfickorna. Först förstår jag ingenting för flickorna fladdrar på utsidan. Sedan inser jag att jag vänt shortsen ut och in. Jag var så trött när jag klädde på mig att jag inte ens märkte detta. Så med innebyxan utåt och med sömmar och lappar och fickorna fladdrande på utsidan har jag promenerat genom hela hotellområdet och in i lobbyn för att hämta rack och boll.
Ja ja, ingen idé att ändra på det nu. Matchen spelades med byxorna ut och in.
Det måste varit därför jag fick storspö av mannen.
Vi njuter för fullt här i värmen. Inga stora bekymmer vilar över oss. Lite jobbigt att välja vart och vad man skall äta. Men det kan vi leva med.
Vi har 2 favoritrestauranger vi gärna gynnar. De har god mat och är trevliga. Vi hjälper dem med engelska och de lär oss lite thailändska. Alla glada och nöjda och det skrattas och vinkas friskt varenda gång vi passerar. Det är en sådan härlig känsla när man inte bara är en turist i mängden utan skapar ett annat band.
En av servitriserna på restaurang Sharky kände vi igen från förra året. Då kunde hon knappt ett ord engelska och det blev ofta fel på beställningar och hon var helt bortkommen. Idag är hon en helt annan person, framåt, tar för sig och pratar bra engelska. Vilken resa hon gjort på ett år. När jag visar henne en bild från förra året skäms hon och säger själv att jag var inget bra då. Nu har jag lärt mig.
Kul att se den förändringen och kul att ägarna gett henne möjlighet att utvecklas även om hon inte var så vass i början. Vill man lyckas så gör man det.
Ni där hemma ta det nu lugnt i julstöket. Lite skit i hörnen, inte helt perfekta köttbullar eller ett glömt paket gör inget. Det blir jul ändå. Det viktigaste är att umgås och njuta tillsammans.
Det gör vi!
Kram från Staafs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar