Höga berg och djupa sjöar

På onsdagsmorgonen vaknade Stefan till redan strax innan fem, gick upp och gjorde kaffe och väckte mig. Vi hade redan kvällen innan kommit överens om att om någon av oss vaknar till så där lite lagom tidigt så försöker vi gå upp då och komma iväg. 

Jag tog en sista cykeltur till bageriet och vi packade ihop det sista. 6:20 rullade vi ut ur Baska och lämnade ön Krk och Kroatien och sedan vidare nordväst via Slovenien. Vid staden Trieste kom vi in i Italien och på autostrada, den italienska motorvägen. Det är konstigt att bara för att man korsar en landsgräns så ändras trafiken så markant. Italienarnas lite hetsiga sätt gjorde sig på en gång påmint i trafikrytmen. Den där härliga trafikrytmen och visad hänsyn som vi haft genom Tyskland, Slovenien och Kroatien var som bortblåst.  

Nya och grönare vyer, odlingslandskap och kullar mötte oss nu. Vi passerade Venedigs utkant och bort mot Verona. Temperaturen klättrade uppåt bit för bit. Familjen Fritzson som sedan vi delade på oss varit runt på Pulahalvön och i Venedig, hade förvarnat oss om hettan i Italien.   

Strax utanför Verona svängde vi av mot Gardasjön och blev som alltid lika tagna av den första blicken ut över sjön. Omgiven av berg och kantad med cypresser ligger sjön där som en blå pärla. 

Redan vid två var vi uppe på vår favoritcamping Bellavista vid Gardasjöns norra del. 

Familjen Fritzson kom precis upp från stranden för lunch när vi kom. De hade anlänt kvällen innan och reserverat en plats åt oss bredvid dem. Både Stefan och jag började gapskratta då vi såg vår plats. Det var exakt samma vi stått på med husvagnen för 2 år sedan. Hur stor är sannolikheten?!?

Varmt som tusan och de kringliggande olivträden gav inte mycket skugga mitt på dagen. Vi packade upp lite medan Fritzsons åt, sedan gick vi alla ner för ett svalkande bad. Fast så mycket svalka gav det inte tyvärr. Vattentemperaturen låg på 27 grader, men det var svalare än luften iallafall. 

När vi först hoppade i glömde man nästan bort att det nu var sötvatten. Vi som innan flutit som små korkar fick nu börja trampa vatten. Vilken skillnad saltet gör. 

Omgivna av grönskande berg och med flera toppar på runt 2000 m låg vi i vattnet och bara njöt av att vara här. På andra sidan sjön såg vi mysiga byar högt upp i bergen och serpentinvägarna som ledde dit. 

Det är inte många platser som slår vyerna här. Kanske är det just kombinationen av bergen, grönskan, det klara vattnet, cypresser och alla olivträden som gör det så vackert. Det är nu fjärde gången vi är här. På campingen har vi bott i tält 2008, med stora husvagnen 2009, med lilla husvagnen 2013 och nu med husbilen. På familjecamping Bellavista känner de igen oss nu. Tråkigt nog fick vi veta att Angelo som jobbat här och som alltid varit så glad och trevlig hastigt gått bort i en hjärtinfarkt i april. 

Det har alltid varit han som kört runt oss i golfbilen för att leta platser och vinkat så glatt varenda gång vi sett honom. Vi har kallat honom Drugge för att han är lik en Stefan känner. 

Det var verkligen sorgligt att han gått bort, bara drygt 50 år gammal. 

Med gänget samlat igen njöt vi av en grillkväll vid husbilarna. 

Temperaturen låg fortfarande över 30 och de blev både sena kvällsbad och kalla duschar. 

När mörkret sänkte sig över sjön såg man gatubelysningen från de små byarna på andra sidan sjön. 

Efter en varm, svettig och klibbig natt blev det en stranddag. För några år sedan såg Stefan och jag en orm i vattnet här som kom simmandes och kämpade med en fisk i munnen. Samma sak hade Fritzsons sett på onsdagen. Förmodligen är det någon vattensnok som jagar här. Då vi snorklade såg vi flera fina abborrar, några större fina fiskar och mängder av malar som åt bland stenarna långt in mot stranden, totalt orädda. Elvin var nära att blocka en med handen. 

Rätt som det var börjar Mattias ropa, han och Magdalena snorklar då de får syn på ännu en orm. Även denna med fisk i munnen och på väg in till stranden. 

Förmodligen är de helt ofarliga och har fullt upp med sitt byte, men lite olustigt är det. 

På fredagen var vi uppe med tuppen och tog lokalbussen in till byn Malcesine. Vår plan var att åka upp med första gondolen klockan 8 på berget Mt Baldo. Framåt dagen kom mycket turister och det blev långa köer, det hade Stefan och jag erfarit 2 år tidigare. 

Men nu var vi bara några få turister på väg upp med första gondolen. Byte vid mittstationen och sedan försatte färden upp. På toppen på 1760 m var det lätt blåst och endast 17 grader. Det välkomnades av oss alla som haft ännu en varmt natt. 

Underbara gröna vyer över bergen åt ena hållet och sedan ut över sjön åt andra. 

Gick gick runt lite, tog en fika och njöt av solen som värmde oss. Vi frös faktiskt lite, borde nog haft med en tröja. 

Jag, Mattias, Erik och Stefan gick en kortare vandringsled till en utsiktspunkt. På håll tyckte jag mig se en vit mur i det gröna gräset. Då vi kom närmre började muren bräka och jag såg att det var en gigantisk fårhjord som mötte oss som en massiv front. 

En fåraherde och en fårhund fanns också med. Fåren var totalt orädda och brydde sig inte om turisterna bland dem. Några små små lammungar sprang orädda fram. Flera av fåren haltade, säkert tuff terräng här bland bergen. 

Över oss och fåren passerade skärmflygare som njöt av uppåtvindarna. 

I inhägnader fanns alpackor och jag köpte ett par raggsockor av alpackaull. Ingen risk de behövs på den här resan, men hemma i Sverige till hösten kommer jag få användning av dem. 

Fritzson var sedan rätt nöjda med bergsvistelse och ville åka ner till dalen och Malcesine och äta lunch. 

Stefan och jag var lite sugna på att se oss omkring lite mer, så vi stannade kvar. Vi hade tidigare pratat om att cykla någon av vandringslederna ner, men våra nya cyklar var inga mountainbikes, så det hade vi slagit ur hågen nu. 

Istället gick vi en bit på en vandringsled upp till ännu en topp och fick utsikt över dalen på andra sidan bergskammen. Ännu ett liftsystem kom upp från den dalen. Flera höga toppar kring oss, flera över 2000 meter. Det är så mäktigt att stå och titta ut över topparna. Vid södra delen av sjön finns inga berg, utan de börjar här och blir sedan bara fler och fler och högre och högre. Det är här alperna börjar, eller slutar beroende på hur man ser på det. 

Tillbaka ner gick vi via ett liftsystem som var stängt för säsongen. Det är inte utan att man blir lite sugen på att åka skidor. 

Tillbaka vid gondolen hittade vi en restaurang där vi fick varsin svalkande öl och åt varsin god snitzel.

Sedan tog även vi gondolen ner för berget. En hisnande färd som känns som den går mycket snabbare än uppför. 

När vi hoppade på busen tillbaka till Assenza möttes vi av 4 bekanta ansikten på de främsta raderna. Termometern i Malcesine visade 42 grader när bussen åkte förbi. Jag saknade redan svalkan på berget. 

Tillbaka på campingen sökte vi skydd i skuggan av olivträden och njöt av svalkande öl. Mörka moln tonade upp sig från väst och vi hörde mullret av åska på håll. Vi hoppades på en svallande regn- och åskskur, men den gick in över sjöns nordligaste del och missade oss precis. 

Så värmen hos oss kvarstod. Men ovädret bidrog ändå med något, vinden vände och kom norr ifrån. Det blev en blåsig kväll som ändå medförde en viss svalka. 

Fritzsons hade fått nog av värmen och hemlängtan och rastlösheten tog överhand. De bestämde sig för att vända hemåt på lördagen. 

Så vi avslutade vår gemensamma semester med ett besök på Aril i grannbyn Cassone. Stefan och jag har varit där innan och vet att de är kända för sina stora pizzor. Restaurangen ligger mysigt precis vid floden, som sägs världens kortaste. 

Stefan och Erik slog på stort och beställde calzone. En gigantisk pizza som serveras på 2 tallrikar. 

Endast Erik fick i sig hela. Vi andra tog med maten hem. Det får bli lunch imorgon. 

Blåsten bidrog till en något svalare natt och vi sov gott. Det var också vår hundrade natt i husbilen. Bra jobbat på ett drygt år tycker jag. 

Vid lunch på lördagen rullade Fritzsons hemåt. Vi gick till stranden och badade i svinkallt vatten. Blåsten hade dragit upp kallt bottenvatten och benen domnade efter mindre än 30 sekunder. Det kan inte ha varit mycket mer än 15 grader. Gardasjön är som djupast precis utanför där vi bor med ett djup på nästan 350 meter. Det är svårt att tro. Men nu hade nog en del av det djupa kalla vattnet kommit upp för idag blev vi inte långvariga i vattnet. 

Idag har vi bara njutit med lång frukost och vid stranden där vattnet blivit varmare. Vi grubblar på vad som händer här näst. Allt vi vet är att vi skall med en båt hem från Rostock på lördag 11:15.

Tankarna vandrar mellan att stanna här och se oss omkring, besöka vänner på semester i Bad Hofgastein, besöka vackra slott i södra Tyskland eller någon stad på vägen som Leipzig eller Berlin. Eller kanske en tur in till Tjeckien och Prag?

Som min kära mor skulle sagt. - Vi får se. Det tar vi inte nu.