lördag 1 december 2012

The Last Fisherman

Det var en välbekant men ändå konstig känsla att landa i Krabi och ta taxi in till Ao Nang. Jag har varit här så många gånger förr, men nu var det 6 år sedan sist. Men visst kände jag igen mig!

Vårt hotell, Beach Terrace, var meddelade om vår sena ankomst och vi blev visade till vårt rum. Ett stort rum i markplan med en liten veranda utanför.
Hotellet låg mitt i centrala Ao Nang men lugnt belägen lite innanför turistgatan och med restaurangen placerad högt på pelare med vacker utsikt över havet.
Men tröttheten tog överhand och vi sov 2 timmar innan vi njöt av den utsikten och en kyckling sweat & sour.

Det var mulet i Ao Nang idag och duggade lätt, men vi trotsade vädret och tog en promenad längs stranden. Värmen var det inget fel på och vi njöt trots regndropparna.
Längst bort på stranden där affärer och hotell tagit slut finns alla massageinstituten. Vi har vår favorit sedan tidigare, nämligen nr 14. De kände igen oss trots att vi inte varit där på 6 år och bjöd på cola, ananas och bananer. De bad oss sitta ner i stolarna på stranden under ett stort träd där bladen gav skydd mot regndropparna.
Ompysslade från första stund! Och det är just deras grej, de ser till att du har det bra på stranden och så vet de att du tar din massage, manikyr eller fotskrubb hos dem.
Ett första dopp blev det också innan vi gick hem igen. Lite sega var vi på kvällen så det blev ingen sen fredagsnatt på stan inte.

Givetvis var det just hos nr 14 vi hamnade på lördagen. Vädret var bättre idag, lite disigt och moln, men inget regn. Men värmen räcker gott för att man skall kunna njuta på stranden. Att komma ner i varv är inga problem i denna miljön.


Vi blev servade med annans och kaffe på stranden av thailändskorna på nr 14, badade, solade, beställde grillad majskolv av en dövstum thailändare som körde gester med gäster med turisterna.


Till lunch åt vi en gudomlig Pad Thai på den mysiga restaurangen "The Last Fisherman" som ligger perfekt belägen på stranden i skydd från solen under stora lummiga träd. Jag gillar restauranger där jag kan ha fötterna i sanden då jag äter.

På eftermiddagen blev jag knådad och masserad en timma hos nr 14 och betalade 65:- för detta.
Det gjorde avkopplingen fullkomlig. Några fåglar jag varken vet namn eller utseende på gav ifrån sig konstiga läten från den bakomliggande regnskogen. Annars hördes bara massörenas lågmälda prat på thailändska till varandra då och då och jag somnade gång på gång.

Då solen sjunkit längre ner mot horisonten gick vi längre bort på stranden där den majestätiska klippan skjuter rätt upp i luften och är ett välkänt kännetecken för Ao Nang.


Längst bort fanns även massa apor som försökt sno allt ätbart från turisterna.


Kvällen avslutades med ännu ett besök på "The Last Fisherman" där vi åt grillad kyckling och bakpotatis. Underbar atmosfär där och tyst och lugnt. Svårt att tänka sig att turistgatan bara ligger 200 m bort med alla lampor, försäljare och höga ljud.
Vi njöt till ljudet av vågorna och lågmäld musik i bakgrunden. Några få lampor hängde ner från träden och gav en behaglig belysning. Långt ute till havs guppade fiskebåtarna och ännu längre bort kunde man se åskan gå och blixtrar som korsade varandra i mörkret.


Vi har haft en underbar start på vår resa trots missödet med förseningen.

Kram Marit

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar